Det är inte klokt vad folk kan bli upprörda för småsaker.
Inte minst jag själv....
Som ni alla redan vet så fyllde min Felicia 11 år i lördags och inför detta ville jag att allt skulle vara perfekt, ville att hon skulle ha en superbradag att minnas och ha med sej i livet. För hennes 10 årsdag är en av dagarna i vårt liv som vi föralltid kommer att minnas och vara glada över. Det var den dagen då Freddie för sista gången var här hemma hos oss, och det var oxå den dagen han var pigg och glad och sej själv sista gången.
Såklart så ville jag ju att allt skulle vara bra iår igen, så efter en heldag på jobb i fredags så kom jag hem 19;40
Bakade bulldeg som jag ställde på jäsning medan jag slängde i mej lite mat, och skurade toaletten, plocka undan här och satte pyjamas på barnen och borsta deras tänder.
Var fanns min man kan ni ju undra: Han satt fast i soffan och spelade mycket viktigt (ja jag tror att det var livsavgörande match) på Nintendo Wii.
Barnen i säng, maken i soffan och jag i köket med bullbak, kändes lite mysigt när jag tänkte bort mina irriterade känslor för att han bara låg på soffan med Wii. Jag började baka ut degen och tog ett glas rött till det :-)
Första halvan av degen var nu utbakad till kanelbullar 25 st på en plåt som bara väntade på att få bli gyllenbruna i ugnen. Tar deghalva nr 2 och börjar kavla ut....... då ser jag nån klump i degen och tar en lite närmare titt....
*urk tvi blä*
små jävla mjölbaggar i min deg.....
Till saken hör att jag jobbade hela dagen så jag hade skickat min make att handla ingredienserna och mjöl stod på inköpslistan, men han tyckte att vi hade en paket hemma och drog slutsats att det räckte.
Jag hade skrivit med mjöl för att det är rötmånad, den har varit öppnad och man vet aldrig.
Men disträ och trött som jag var när jag bakade ut så missade jag detta fenomen "mjölbaggar".
Jag får syn på dessa i degen och min värld bara rasade helt totalt!!
Benen vek sej och jag låg där på köksgolvet och grät hysteriskt i säkert en halvtimme.
Det var nog bara bullbaket som blev det som fick bägaren att rinna över, men jag har nog inte gråtit så sen november...
Henrik kom ut i köket efter en halvtimma och jag hörde på hans röst hur rädd han blev när han såg mej, men sen när jag fick fram att mina bullar hade extra protein i sej försökte han trösta och sa :men pilla bort dem då!
GRRRRRRR!!!!!! Pilla bort djur ur min bulldeg, jag vill inte ha dem där och vem FAN skulle äta dem!!!!
Nä allt fick åka i soptunnan (såklart)
Henrik fick i uppdrag att köra och handla kakor under tiden som jag jobba på lördagen.
Sen satt jag gråtandes och slog in Felicias presenter, och då hade han stängt ner wii´et och hjälpte till.
Nu i efterhand kan det låta komiskt men i stunden såg jag inte nåt skoj med det hela.
Söndergråten och utmattad stupande jag i säng och sov som en stock.
Så kom lördags morgon och jag skulle fixa mej för att köra och jobba en stund. Grattade Flisan med nån paket och sen plockade jag och bädda och städa lite till, var jätteirriterad över att ingen hjälpte till.
Alla fick lite sura kommentarer och inombords kokade jag!! Lämnade hemmet och begav mej till jobb!
Parkerar på domustaket i lund när jag jobbar, men när man börjar 12 så är det oftast ont om parkeringar, så även denna lördag. Men det är hög omsättning på platserna så oftast behöver man inte vänta så länge, men nu hade jag 2 bilar före mej som oxå vänta på plats, jag körde runt i 10 minuter och givetvis så fick de 2 bilarna före mej ta platser i tur o ordning som där blev fritt, när sen det blev min tur och en bil ska köra ut kommer en sur bitter gammal gubbe springades och skriker på mej att det är hans plats!!
Tänk er själva efter min natt och morgon att det kommer nån och börjar skrika och bråka.....
*GRRRRRRRRRRRRRR*
Men jag behärskade mej och förklarade att jag var på tur att jag hade en tid att passa för att jag arbetar i byggnaden och att jag har spec. tillstånd att parkera där. Han var vannsinig och skrek att om jag tog den platsen skulle han polisanmäla mej.
Jag körde in i fickan lugnt och fint plockade samman mina saker gick ur bilen och låste, då kommer gubben igen med papper och penna i högsta hugg.
Han skulle ha bilnr och ville ha mitt telefonnr, jag hade bråttom och förklarde snäll att han med bilnr kunde få fram allt han behövde på mej adress och telefon och personnr m.m och jag var även hjälpsam och förklarade vem som äger parkeringen och vem som är parkeringsvaktsbolag.
Jag var ilsken som ett bi, men visade bara upp ett coolt lugn. När jag sedan rak i ryggen gick ifrån gubben, kommer en annan farbror fram och klappar mej på axel;
-"Du har rätten på din sida gumman"
Jag tackade så mycket för hans stöd och sprang in på jobb där allt brast igen för mej och jag grät!!!
Fick ta mej samman snabbt och ut bland kunderna, om det är nåt som kan få mej att må bra igen så är det att få hjälpa mina kunder att bli nöjda så det tog inte lång stund innan jag mådde bra igen.
Då kunde jag le lite åt gubben på taket och hans polisanmälan som jag verkligen nu ser fram emot!!
"Ung kvinna anmäld för stöld av parkeringsficka"
Dagen flöt sedan på bra och blev för Felicias dek mycket lyckad, jag kom hem och gjorde små Hello Kitty muffins, hallonsmak och rosa färgade med rosa glasyr ! Supersöta!!
Henrik och min lillebror Jimmy firade hennes födelsedag till kl 3 på natten då alla vi andra sov sedan länge, jag vaknade av att Henriks mageinnehåll kom upp... *blää*
Så söndag morgon skurade jag huset totalt, även om han spydde på dass så kändes det äckligt här!
Det var en helg jag sent ska glömma!
Nu fasar jag bara inför att Henrik blir ju 30 i september!! Men lugn alla jag ska inte baka!
Nu ska jag in i duschen för jag har en ansiktsbehandling som väntar på mej.....
Underbart att bli ompysslad en timme.
Det är jag väl värd om jag själv får säga det!
Kram på er alla inkl. gubben på taken (jag är en snäll och förlåtande människa)
:-)
