Dagarna passerar och livet likaså...Jag stampar och trampar och går på utan att komma någonstans...
Jag har fastnat i kvicksand, ju mer jag kämpar ju värre sitter jag fast!
Det finns ljusglimtar och dem har jag nog försakat eftersom jag inte tog tillvara på dem när jag hade chansen!
Jag ser bara mörker....svårt att njuta av de små glimtar som tittar emot mig ibland...kan inte leva på hoppet.
Ändå hoppas jag varje dag att de ska vara ny dag och nya glimtar, men jag vet att om jag inte själv skapar dem så kommer dessa inte till mig, men jag orkar inte skapa dem, är för utmattad av att kämpa mot de mörka! Fokuserar enbart på att få det mörka att bli lite ljusare så de ljusa missar jag!
Jag har insikten i vad som måste göras men inte styrkan och modet att göra det!
Detta är den mest utdragna strid (utan vinst) jag någonsin varit i!
Jag vet inte hur jag ska komma ur kvicksanden...
Snart låter jag den bara svälja mig och ger upp utan kamp..
