Lilla jag

Lilla jag

tisdag 13 november 2012

Bör man tycka synd om någon som själv satt sig i skiten?

För jag är en omtänksam tjej, som bryr mig på andra (tydligen trots att de skiter i mig)
Jag önskar andra gott!
Men hur ska man klara av att stå vid sidan av och se hur en människa totalt kör slut på sig själv, genom att inte följa din egen vilja!
Hur kan man själv utsätta dig för att göra saker som man inte vill för att vara någon annan till lags?

Och när man VET att man kommer ångra sig, och då har man redan gjort fel val och i livet får man inte chans att gå tillbaka och rätta till..,
Man måste klara att leva med dina beslut/val och stå för dem!
Är man då elak mot sig själv att man inte gör det man vill... Ja då blir man bitter...
En undersökning visar att på dödsbädden ångrar man de saker man INTE gjorde!!

Nu får jag hoppas att de som ljuger för sig själv och de man försöker behaga, ändå kan få till ett drägligt liv för sin egen skull!!

Lyssna på er inre röst!
Den har sällan fel! <3
:-)

onsdag 7 november 2012

Det måste gå...

Någonstans finns det en vår
Mitt i höstens stormar,
Någonstans i vinterns spår
Väntar det en sommar...

tisdag 30 oktober 2012

Hjärtats röst...

Är oftast tydlig och köar om man vågar lyssna!
Men varför är man rädd? Varför bågar man inte bara följa den inte rösten, för när man gör det så blir man starkare i sig själv, man blir lycklig!
Men vägen dit är möjligtvis fylld sv hinder, men när man satt målet är det bara att hoppa över dessa hinder, inte titta bakåt och njuta av att man gjort det man verkligen vill!

Carpe Diem!

Dagarna man går och väntar på sin dröm är slöseri! Man måste se till att inte bara vänta bort livet!

söndag 28 oktober 2012

Vet verkligen inte...

Men jag hoppas att jag snart får insikten...
Att jag ställer mig upp och ser klart att detta är inte slutet...

Vill verkligen leva dom om varje dag var den sista! Vill suga ut allt som hår att njuta av i livet innan min tid tar slut.. Vill så mkt men känner mig så hämmad!

Vill bara få den där lilla extra skjutsen i ryggen och komma vidare, vad detta skulle innebära vet jag dock ej.

Men egentligen är väl själva tjusningen med livet att man aldrig vet..

Vad man däremot vet är att dagar som passerat inte kommer tillbaka, ibland synd ibland är det en himla tur!
Vissa dagar vill man aldrig mer uppleva medan de finns dagar man önskade aldrig tog slut!

En helg i filosofins tecken... Jag tänkte lära mig mer om mig!
Lära känna mig!

"I've been living with a shadow overhead
I've been sleeping with a cloud above my bed
I've been lonely for so long
Trapped in the past
I just can't seem to move on "

torsdag 25 oktober 2012

Tomhet...

Kan inte beskriva det på annat vis, jag är så kluven!
Tankarna snurrar konstant och inte blir jag klokare...
Jag är så vilse..
Totalt villrådig...

Hjärtat talar ett språk, men hjärnan bryter in ibland!
Det är kaos!

Vad mitt hjärta vill är det inget tvivel om och varför säger då hjärnan att de ser inte ljust ut...

Jag är VILSE och jag vet inte hur jag ska hitta vägen igen!


söndag 30 september 2012

Carolas tankar...

Jag önskar att jag bara kunde ge tillbaka alla goda råd jag fick under min tid när allt var som värst! Det är fortfarande tuffa dagar, men jag har även dagar då jag ser ljust på framtiden. Jag hittade hoppet och det gav mig lite kraft, sedan kom ödet och tig bort det.. Sen trängde hoppet sig fram och ödet tog igen bort hoppet! Nu har jag kommit fram till att dessa ska inte få styra utan JAG bör själv köra mitt liv dit jag vill.. Jag inser nu och hör min inre röst, den måste följas annars kommer jag alltid känna missnöje.. Jag måste följa mitt inre för det är vad som kan göra mig tillfreds och det är den mest hållbara vägen att gå.. Jag önskar nu bara att X oxå inser att livet ska levas på sättet man vill, inte på sättet någon annan tycker! Man kan inte offra sitt liv för att försöka göra någon annan nöjd! Vem vinner på de? Och det sårar alla på sikt, men främst sårar man sig själv! Undersökningar visar att på sin dödsbädd ångrar de flesta saker de inte gjorde, att de inte följde sitt hjärta/sin inre röst. Detta är skrämmande tycker jag... Jag vill inte ångra saker jag aldrig gjorde.. Jag vill ligga på min dödsbädd och känna ro och vandra vidare med ett leende för jag fick uppleva de jag verkligen ville... Mitt mål är satt och jag är så stolt att jag faktiskt kan se framåt igen! Jag ser ljust på livet, bara jag snor åt mig ratten nu och styr! Så håll i hatten för nu kör jag! <3 <3 <3 <3 <3

tisdag 25 september 2012

Det är sanslöst...

Hur livet kan te sig som höga berg och djupa dalar. Jag önskar så innerligt att få vara på berget.. Och jag var nästan uppe och kände hur energierna i mig var på max och jag kunde klättrat mot himlen utan problem, jag snuddade vid molnen! Men en spark i ansiktet och jag släppte taget om toppen och föll handlöst mot den djupa dalen igen.. Där har jag nu legat orkeslös och bara gråtit för att jag aldrig får "ett break", nu börjar jag åtminstone resa mig upp, men när jag ser upp mot den höga topp jag vill vara på känner jag bara att jag blir helt matt! Jag har kämpat och försökt komma upp så många ggr och det verkar inte finnas plats för mig där uppe på toppen! HATAR när de heter: man skapar sin egen lycka! Visst, men jag hade inte möjligheten att hålla kvar för andra valde att sparka bort mig! Nu måste jag ta nya tag, se om jag orkar finna en annan väg upp till toppen! Svårt att se andra vägar när jag fått se att den jag gick var underbart vacker och den utsikten hade jag velat se resten av mitt liv, den toppen ville jag bli kvar på! Så just nu känner jag mig mörbultad och vill bara försöka läka lite innan jag börjar klättra igen... För här nere dör man inombords om man stannar..

tisdag 28 augusti 2012

Tack till svenska rättssystemet..(IRONI)

Sydsvenskan 5 oktober 2010:

31-årig man dömd för misshandel
En 31-årig man i Kävlinge har dömts till skyddstillsyn och skadestånd av Lunds tingsrätt för att ha misshandlat sin fru vid ett flertal tillfälle.

Mannen har flera gånger slagit sin fru och vid ett tillfälle har han också sparkat henne i ryggen så att hon fick problem att andas och inte kunde röra sig. Vid ett tillfälle har han också dragit kvinnan så hårt i håret att hårtussar har lossnat.

Tingsrätten skriver i domen att mannen har problem med att hantera sin aggressivitet, något som har bidragit till hans brottslighet, enligt tingsrätten.

Därför ska skyddstillsynen kombineras med ett deltagande i kriminalvårdens program IDAP. Programmet riktar sig till män som är dömda för att ha misshandlat eller utövat andra former av kontrollerande beteende mot sin nuvarande eller före detta partner.

Utöver skyddstillsyn ska mannen betala skadestånd- på 15 000 för kränkning och 2 000 kronor för sveda och värk till kvinnan.


Hur gick det sen?i
Jo det kan jag tala om; IDAP-programmet fullföljdes utav då 31-åringen, och detta bidrog till att han fick nya synsätt och lärde sig göra det psykiska våldet ännu värre, de gav honom verktyg till att bryta ner mig. Allt han hörde på IDAP färgade han rakt över på mig.
Det fysiska våldet har absolut blivit mindre, men det kan ju ha att göra med att vi inte bor tillsammans, men det har förekommit vid ett par tillfällen! Senaste var i juni iår, då fanns det vittnen som ringde polis som kom till platsen direkt!
Trots att han har villkorlig dom på dig så ledde den anmälan inte vidare utan åklagaren lade ner, med motivering att det inte åsamkat mig tillräcklig smärta för att rubriceras som misshandel!
Så hur ska man kunna ha tilltro till systemet?!

Det har under hans snart 2 åriga villkorliga dom varit anmälan mot honom på ofredande av barn, detta lades ner då det var ord mot ord, nu senaste är en pågående polisutredning där det skall ha förekommit våld mot barn, frekvent med slag.

Jag har inte alls varit inblandad i de senaste anmälningarna som gjorts utav 2 olika kommuner/myndigheter!
Jag har blivit "tagen på sängen" båda gångerna och varit förvånad över hur mkt en och samma människa ändå kan få göra utan att samhället ingriper!

Sedan så får jag tillrättavisningar ifrån myndigheter för att jag varit en dålig mamma som låtit mina barn utsättas...!!!

Jag har kämpat i alla år och försökt hålla ihop en familj, jag har själv varit nedtryckt och levt i skam, men gjort allt i min makt för att i situationen försöka lindra mina barns inblandning i våldet som pågått i hemmet!

I efterhand ser jag ju såklart hur illa jag gjort dem när jag inte gått!
Jag har ju visat dem att det är ett accepterar beteende!!
Men NEJ!! Nu ska mina barn förstå att deras mamma var sjuk och svag. Och såg inte skogen för alla träd!
Nu ska jag visa att det är INTE accepterat!

Dock underlättar inte vårt något för godtrogna och lättsamma rätts-system, bilden jag vill ge mina barn!
Det ska förstå att det är en olaglig handling att slå, att kränka, att nedvärdera, att trycka ner och att förnedra,
Men hur ska jag kunna vara helt tydlig på den punkten, när samhället accepterar det!

Jag är trött.. Har stått ut länge, mest väntat på att han skulle komma till insikt och förändras, men äntligen har lilla Carola fattat!!!
DEN KOMMER ALDRIG!
Jag kan bara förändra mig själv och nu gör jag det!
Jag tar avstånd ifrån saker i livet som inte vill mig gott, människor som bara förstör är inte välkomna i mitt liv!

Jag är värd en ny chans i livet!

Jag förtjänar ett sunt och respektfullt sätt, någon som älskar mig så innerligt att han/hon aldrig skulle vilja såra mig och som alltid är ärlig oavsett!

Så som sagt: tack till svenska rättsystemet för att ni gjorde INGENTING!

Säger som After Dark " tar saken i egna händer"
(schlager)

Kavlar upp ärmarna nu och kör hårt :)

KARMA

söndag 26 augusti 2012

Det är så mycket berg och dalbana att det inte kan vara hälsosamt...

Jag känner att jag har en bubblande lycka där inne i mig och jag är otålig att få leva ut den helt, men med min vanliga tur så finns det ju alltid ett MEN! Det är såklart så att det finns ett svart moln som jag måste klara att bli av med och han är på god väg att bli hatad av mig nu...Borde han varit för många år sedan med tanke på vad han utsatt mig och mina barn för (till viss del fortfarande gör) Ska bara lyckas klippa det där sista slutgiltiga bandet för att låta honom bli någon annans plåga... Men jag ska styra mig själv och barnen in på rätt väg igen, vi ska bli starka,trygga och lyckliga! Och det är första gången jag kan se att det finns en möjlighet för oss att bli det, jag kan klara detta! Men ibland så dyker mörka tankar upp och med motgångar som avlöser varann så vill man bara lägga sig ner och låta mörkret omsluta en och ge upp....Men NEJ!!! För nya krafter har kommit in i mitt liv! Jag har mål och framtidsvisioner för första gången på många år!! Jag har en vilja med livet, har nya mål att kämpa för och jag ska klara det!!! Så med denna nya beslutsamhet så skulle saker bara verkställas och datum blev satt... Gissa?! Jo nästa twist som ska fördröja och göra allt mer invecklat än vad det borde vara... Men med eftertanke och en hel del reflektioner så beslutade jag att det är inget som ska stoppa mig! Väntar besked nu bara för det blir avgörande för hur allt ska verkställas, men har bestämt att oavsett beskedet så kommer jag att verkställa, men det krävs olika tillvägagångsätt beroende på resultat i twisten som kom på... Vet att allt låter rörigt och jag kan inte mer detaljerat gå in på någonting för nu ska detta bli rätt och inget mer ska kunna sätta käppar i mina hjul! Besviken är jag på människor som påtalar för mig att de inte stödjer mörkrets handlingar men som ändå utger sig för att vara hans vän och när det står med honom så är det jag som får skiten..Är detta vänner jag vill ha i mitt liv? Nä! Allt jag begär är att man är ärlig, man får ha vilken åsikt man vill, men baktala inte båda parter och vänd kappan efter vinden! Med detta sagt vill jag ändå understyka att det är övervägande härliga underbara lyckokänslor i mig! Jag har full tilltro till att jag nu kan skapa min egen lycka och det är så det ska bli! Jag har det där härliga bubblet i mig ju.... Vad är väl bättre än det!?

torsdag 16 augusti 2012

Vågar man tro?

Kan det vara Karma?
Ibland känns det som att jag är konstant inställd på elände så när det smyger sig på lyckokänslor vågar man inte njuta och tro att det är på riktigt,man väntar på att det snart uppslukas av allt negativt!
Men nu har jag beslutat mig för att istället för att försvara mig mot det mörka, så springer jag mot det ljusa!
Det är jobbigt att springa men något gav mig kraften!
Något som funnits där hela tiden men som jag inte såg..

Jag känner mig lycklig, men är det på riktigt eller inbillar jag mig en påhittad lyckokänsla?
Allt känns lättare, mina andetag är inte lika tunga, jag har krafter!

Sen får jag dåligt samvete att jag känner så i denna röra det ändå är!
Men är inte jag värd dessa känslor?
Jo egentligen vet jag det, men ändå känner jag
att jag inte vågar tro fullt ut att det kan vara på riktigt!
Är alltid beredd på bakslag, men tänker chansa och lägga ner muren och vara sårbar!

Man får satsa om man vill vinna!

Carola förtjänar lycka! :-)

fredag 3 augusti 2012

Operation avvänjning... Dag 1

Jaha då har jag klarat 1 dygn och det är tufft.. En form av avgiftning är det ju frågan om, något man är beroende av ( känslan) ska bort..
Det är tufft psykiskt att hantera mina egna vågor av panik, skuld, rädsla, ångest och medlidande!
Men nu måste jag.. Har för mkt att förlora och det är dax att tänka på framtiden för de jag har ansvar för, de två jag älskar mest i detta liv!
Jag kommer aldrig bli redo att ta steget även om jag trott att dagen skulle komma i snart 2 år!
Jag kommer säkerligen få bakslag flera gånger men jag tänker kämpa mer aktivt denna gång!
Jag tänker be om hjälp och den hjälp man kan ge mig är sitt stöd, sin omtanke och sitt sällskap!

Nu behöver jag er vänner... Nu måste jag ha skratt och lyckliga stunder att leva på och klara förbi de tunga stunderna!

Jag söker INTE medlidande!! Söker inte uppmärksamhet, men lite stöd!
Nu MÅSTE jag vakna ur min psykos!!


onsdag 1 augusti 2012

Satt och pratade med en nyfunnen vän igår, som har genomgått cellgiftsbehandlingar och är på bättringsvägen, vilken kvinna!! Så stark och så klok! 
Jag insåg när vi satt och pratade att hon blivit drabbad av någonting som hon inte kan styra över utan bara kämpa emot, och hon kommer vinna!
Så självklart det är för oss när vi drabbas av något sjuk att detta ska bort! 
Jag ska definitivt inte jämföra, men jag fick igång tankar... 
Jag har drabbats av något sjukt, jag skär inte bort det utan försöker behandla och dessa behandlingar gör bara mig sjukare och mindre motståndskraftig! 
Jag bryter ner mig själv så att det sjuka lättare biter på mig och gör det när jag minst anar det!
Jag skulle inte ha medlidande för en cancer som växte i mig och förstörde mig, jag skulle vilja bli av med denna så fort som möjligt! 
Men min sjuka tycker jag synd om och har medlidande för och vill hjäpa så att det blir en bra sjuka som kan sitta kvar....
Varför vill man ha det kvar?!

Nä det är inte viljan att ha det kvar det är tron om att man inte kan ta bort den, som gör att man vill ha mindre skadlig sjuka då...

Jag har ett val! Jag vet detta! Ändå så klarar jag inte av det! Varför!? 

För att nämna några:
Hat-Kärlek-Rädsla-Skuld-Medlidande-Hopp

Dessa små snören binds samman till ett tjockt rep och binder HÅRT!
Även om visa små band brustit så är inte alla av....

Jag tror inte att alla kommer att brista ens..någonsin....och det skrämmer mig oerhört!

Skär jag bara bort min sjuka så kommer jag bli starkare och friskare!
Jag måste bara våga hålla kniven och snitta...

HUR HITTAR JAG MODET-ORKEN-STYRKAN till detta?

söndag 29 juli 2012

Kvicksand...

Dagarna passerar och livet likaså...Jag stampar och trampar och går på utan att komma någonstans...
Jag har fastnat i kvicksand, ju mer jag kämpar ju värre sitter jag fast! 
Det finns ljusglimtar och dem har jag nog försakat eftersom jag inte tog tillvara på dem när jag hade chansen!
Jag ser bara mörker....svårt att njuta av de små glimtar som tittar emot mig ibland...kan inte leva på hoppet.
Ändå hoppas jag varje dag att de ska vara ny dag och nya glimtar, men jag vet att om jag inte själv skapar dem så kommer dessa inte till mig, men jag orkar inte skapa dem, är för utmattad av att kämpa mot de mörka! Fokuserar enbart på att få det mörka att bli lite ljusare så de ljusa missar jag! 
Jag har insikten i vad som måste göras men inte styrkan och modet att göra det!
Detta är den mest utdragna strid (utan vinst) jag någonsin varit i!
Jag vet inte hur jag ska komma ur kvicksanden...
Snart  låter jag den bara svälja mig och ger upp utan kamp..

torsdag 29 mars 2012

........ …………(lånat av Melissa Horn)

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann


Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är.

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

söndag 19 februari 2012

Frustration

Är väl det närmsta jag kan beskriva hur jag känner just nu..
Frustration över att saker händer men även över att saker inte sker!

Stress över att jag borde ha mål, drömmar, hopp, vilja!!

Var tog de vägen?
Hade jag någon dröm!?
Vem är JAG?
Borde jag vilja något speciellt!

Frustration över att jag gått vilse...
Måste hitta en karta, har inte krafter att rita den själv!

Vad gick fel?

tisdag 10 januari 2012

Det finns stunder då man tror att allt löser sig själv till det bästa...
Sedan kommer stunderna när man måste komma till insikten att ingenting löser sig självt!

Efter det så sluter man sig o funderar på VAD man vill lösa och hur man vill att resultatet ska bli...
man kommer inte fram till nåt och är åter på steg ett...Det löser sig!

JAG MÅSTE ÖPPNA ÖGONEN NU!!

Samla krafter o lösa det!
HUR?
VARFÖR?
BLIR RESULTATEN SOM JAG VILL?
VAD, VILL JAG?


Jisses, fick nästan allt att låta exakt så rörigt som de känns i mitt huvud!

Jag vill ha tydliga mål för livet, för 2012, men jag har inte en susning i nuläget...

Vilse! Ambivalent! Förvirrad! Avtrubbad!

Må 2012 bringa klarhet i mitt liv!