Mitt hjärta blöder....
Det gör så ont....
Hur kan man såra medvetet?
Hur kan man njuta av en annan människas
misär?
Varför gör människor ont?
Vad har jag gjort för att hamna i skottlinjen?
Hur överlever man?
Kan man överleva?
Finns det medicin mot sig själv?
Kan man vaccinera sej mot manipulativa människor?
Hur ska jag orka?
När kommer min tid?
Varför ska man ens hoppas?
Finns det hopp?
Kan det någonsin bli bra?
Är inte allt försent?
Har jag inte blivit totalt förstörd?
Går det att laga?
Finns det plåster för hjärtan?

Avsky

Just nu hatar jag mej själv...
Min kropp och mitt psyke har krig!
Det är frustrerande..... Jag är så naiv, går på allt tydligen!
Vad är det för fel på mej?
Varför går jag på nitar gång på gång?!
Hur i H-VETE fungerar människan? Är alla onda tills motsats bevisas?
Med den inställningen skulle jag inte blivit sårad lika många ggr!!
Men jag vill tro gott om människor, trots att de bevisar motsatsen vill jag ändå
tro på att människan kan fela och bättra sej...
Men hur j-vla många gånger kan man bli sviken utan att ge upp!?
Är jag totalt dum i huvudet!!?

Verkar inte bättre.. För nu har jag blivit så grundmurad så det finns inte!!
Fy fan!!
Jag ger upp... Totalt och helt enkelt:
jag ger upp nu..
Vad finns det för mening med saker...
Låter mej bara flyta med och tar smällarna i livet för kämpa sej blodig hjälper ändå inte..
Jag ger upp ett tag nu!
Ledsen alla ni som tror jag är stark.. Det är jag inte!
Jag är ingen förebild, och jag är inte modig!

Trött......

Förtvivlan... Hopplöshet.... Ilska.... Sorg......Besvikelse.

Några få utvalda känslor som slåss inom mej...
•Förtvivlan, jag stångas och fightas och så plötsligt åker jag tibax till ruta ett, har lika lång väg igen att kämpa på..

•Hopplöshet, jag ser att inget jag gör hjälper, jag måste ändå börja om och kämpa för att må bra!

•Ilska, är fruktansvärt arg inombords nu när jag ser klart hur mycket denna fruktansvärt elaka människa skadat oss ( mej o barnen) för lång tid i framtiden....

•Sorg, sörjer att jag låtit mina barn leva så länge i helvetet.. Att jag försakat så mycket för att försöka få det bra.. Sorg över hur mycket av mej som gått förlorat under alla år...

•Besvikelse, att man förlitat sej på att de goda alltid segrar... Så är det tydligen inte i verkligheten, har ju iof fått uppleva den hårda sanningen att inget är som i sagorna, men att de onda blir de vinnande ur striden hade jag inte trott...

Men en fin vän skrev till mej idag:
"det är han som är förloraren, han har blivit av med en av världens goaste tös!"
(tack Ginis)

Sant, iallafall att han förlorat mej!! Och om det var de han inte ville så är det ju förlust...
Men har man verkligen känslor överhuvudtaget när man helt kallhjörtat kan ödelägga
en hel familjs liv?!
För all framtid förstört vår uppfattning på hur kärlek och familjeliv...
Kommer vi någonsin att kunna fungera igen...?

Är så trött på alla strider...
Försöker och försöker och kommer ingenvart...
Tar 2 steg fram och kastas genast 4 steg bak och hur länge orkar man i motvind...?
HJÄLP!!!!!

Tankar som snurrar...

Vad händer?

Varför och hur kan det kännas underbart för att i nästa stund bara raseras och bli totalt värdelöst?

Ibland undrar jag vad det är för mening med nåt..?

Varför jag?

När ska alla prövningar i mitt liv upphöra?

Men nu har jag förstått att de kommer de aldrig att göra!

Jag måste bara lära mej att hantera dem...

Måste bara lära mej att förstå och leva med dem..

Att kanske inse en dag att det fanns en mening med dem.. (?)

Sårad, ja enormt av en del...

Älskad , ja enormt av en del...

Men nu sitter jag här ...ensam i huset med en son som sover, en dotter som är hos bästisen och jag funderar på hur min framtid ser ut..

Ensamheten skrämmer mej inte längre...

Jag är starkare ensam...Barnen behöver mej, en stärkt mamma!

En dag kommer jag att må fantastiskt, och jag längtar....

Trodde att min lyckliga stund var här...men jag får ha mer tålamod, och kämpa vidare med att försöka leva även under tiden det är tufft...Men det blir bra...

Tiden läker vissa sår, och dessa kommer att läka...

några ärr...men läka ska dem....

Jag VILL ha de lyckliga stunderna snart...iallafall medan jag fortfarande orkar uppskatta och njuta av dem... SNÄLLA!