Ingen kan förstå,

ingen kan ana...

Jag vet att det inte är så här man ska må,

det känns som det börjar bli en vana.

Vad gjorde jag för fel?

Är jag ens ansvarig till viss del?

Ingen kan ändra på det som var igår,

men alla i framtiden lycka spår...

Vore det inte enklast att bara vänta på dessa "bättre" stunder,

och bara undvika att i allt kaos fortsätta irra rundor...

2 år

Det är tiden som passerat sedan älskade lillebror lämnade oss kvar..
orättvist... Mkt!!
Acceptabelt.. Icke!!
Men man är hjälplöst liten mot cancer..
Saknaden är grym och ibland kommer jag på mej själv med att tänka på att du borde dyka upp snart igen!
Men de blir jag som får komma till dej...

Livet har dess prövningar, och då får jag nog liv att
påstå att jag har haft prövningarna....

Onsdag....

Riktigt höstväder...
Man vill bara stanna inne och dra en fult över sej i soffan och ha filmmaraton..
Halsont så the' i mängder bör de såfall oxå vara..
Känner av mina bihålor!! Vad ska man med dem till?
Hålor brukar vara bra att fylla men bihålor gör ont om d fylls!!!?

Men idag blir ingen soffdag!! Det blir jobbedag!!
Kommer man bara igång och dit så är det skönt att man
inte ligger i soffan...:-)

Har en saknad efter min tös... Jag vet inte vad jag ska ta mej till!!?
Hon har varit hemifrån så länge nu..:-(
känns så fel!!
Men hon har d bra d vet jag... <3
men det gör inte min saknad mindre...

Val!
Vilka val man än gör så blir någon annan drabbad!!
Känns som inget kan bli rätt...

Jag får bara inte ge upp!! (peptalking to my self)

Utan alla fina människor i mitt liv vore jag ingenting...

November... Varje dag , varje väder, varje doft, varje stämmning påminner mej om
november 2008 och hur dessa dagar blev de sista vi fick...
Hur vi kämpade mot allt.. alla.. Hur du stred mot din kropp.
Vi andra stöttade bara din kamp hjälplösa!
Hur kan något vara så grymt?
Inget kommer någonsin mer att bli som det ska!
Det kommer alltid fattas en Freddie i världen och i våra liv!

Nu får jag ta och rycka upp mej och "hit the shower"
för mot Kicks bär det...
Poss på alla <3

Tiden går...
Jag väntar... Vad väntar jag på?
Vill ju bara vara lycklig!
Vill vara nöjd med mej själv och vill känna ro!
Varför?

Sorg är vad jag har...
Utåt visar jag inget..
Jag skrattar och ler...
De andra är d ingen som ser....

Varför ska lilla jag glädja, hur kan lilla jag spela
någon roll i andras liv?

Jag är i tusen bitar på insidan... Orkar inte laga mej!
Orkar inte visa att jag är trasig, att jag gett upp!
Jag kämpar för mina 2 underverk, men klarar jag d?!

Behöver jag inte lagas för att få dem hela?
Hur gör man?

Allt sköljer över mej och jag blir bara matt!
Orkar inte...
Motgångarna hopar sej och fler är på vänt anar jag.

Hur hanterar man allt på en gång?

Orkar någon det?

Jag vet inte längre vad som är lycka på utsida eller på riktigt?
Mina känslor är döda... Jag börjar bli stålsatt..
Har en mur omkring mej och släpper inte in...
Håller bara med och nickar glatt... För orken har tagit slut!

Jag har tappat tron...
Jag har förlorat mitt värde!

Vad ger mej rätten att få vara lycklig?
Vad har jag gjort som skulle få mej att förtjäna lycka!?

Förmodligen inte nåt mer ön någon annan!
Men vad har jag gjort för att förtjäna all olycka?

Förmodligen mkt mer än någon annan...
Jag är