En ledig måndag...

och det var länge sen kändes det som.

Eller så är det tiden som rusar ifrån mej?

Idag har jag gjort så lite som det bara går, jag fixa matsäck imorse till Hampus och stödhjälpte Flisan att fixa sej och sen gick de till skolan.

Jag städade undan, och sen satte jag mej i soffan med min tekopp och njöt!

Efter tee´t så la jag en ansiktsmask, och fortsatte att slappna av...

Då rusar Hampus in oanmäld och "fröken" vill prata med mej...

Jaha..!? Ok, då får jag ta mej ut i mysdress och ansiktmask...

Som man förnedrar sej, men för barnen gör man ju allt!!

:-D

De ville bara berätta att de tänkte behålla honom en timme x-tra pga utflykten!

Så förnedringen total och jag återgick till min soffa och slappa....

SEn behövde min kära vännina Gina sällskap så sagt och gjort ett par kaffekoppar funkar ju alltid på mej.

Sen att det är trevligt sällskap oxå det skadar ju inte....

Men tiden går ju som tidigare sagt så plötsligt var det bråttom att fixa middag och sen på med träningskläderna och sticka på fotbollsträningen!

Hampus ska nu prova att spela med laget som är i hans ålder...

Få bukt på hans temperament på plan, låta honom få glänsa och vara en stöttande lagkamrat. Så han ska slippa att hävda sej bland de äldre killarna som han alltid spelat med.

Detta resulterade i att jag blev insatt som tränare i hans "gamla" lag HKFF P02

Jag behöver all tidsfördriv och socialt liv som går att frambringa känner jag, jag vill ut och leva träffa allt folk och ha roligt!!

Jag njuter av känslan av frihet!

Jag har roligt, tills verkligheten kommer ikapp, men ändock, jag är fri!!!

En vän rekomenderade en låttext som är super fin.....

Tack för den <3

" It won´t rain all the time,

the sky won´t fall forever.

And thought the night seems long,

Your tears won´t fall forever...."

Jag känner att jag mår ok nu, att livet kan gå vidare , att jag är stark och kan klara mej i världen, jag duger och jag är bra som jag är.

Man ska inte behöva kämpa så hårt för att få vara lycklig!!

Jag ska sluta kämpa efter lycka och bara släppa taget,.....då kommer den att hitta mej!! (Lyckan)

Jag välkomnar den och känner att den hittat mej, jag känner en slags inre ro, all min inre stress känns som bortblåst! Hur kan det bara vända så?

Det finns mycket praktiskt som inte är löst , men jag tar det manana....

Det löser sej,

SÅ många har sagt så åt mej genom åren och jag har hört men inte trott!

Nu får det bara göra det för jag tänker släppa loss....

Det fixar sej alltid, det löser sej nog!!!

:-D

Jag har valt en annan väg att gå och jag borde vikt av för längesedan, men nu får jag ta smällen att jag måste gå en bit tibax.... jag går med så mycket lättare steg nu ju.....

.........................TOM.................................................

Det första slaget kommer sällan i inledningen på förhållandet.

Ibland kan det ha gått flera år. Det börjar med misstänksamhet, svartsjuka, kontrollerande.

Vad talar hon med sina väninnor om? Varför dansade hon med den där mannen på festen? Varför talade hon så länge med sin manlige barndomskamrat hon träffade på gatan?

Ifrågasättandet kan ske i form av tystnad och kyla, eller verbalt.
Så tar hon första steget i att inskränka sitt livsrum.

Hon tackar nej när en annan man frågar om hon vill dansa när de är på fest. Trots att hon tycker om att dansa.

Men hon tycker att det är en liten uppoffring. Han mår ju dåligt av det. Och det är ju honom hon älskar. Han som ligger och håller om henne. Säger vackra saker till henne. Vågat öppna sig för henne, kanske för första gången någonsin inför en kvinna. Gråtit med henne.

Så hon tar första steget i att inskränka sitt livsrum. Det betyder ju så lite egentligen om hon säger nej till en dans.

Han blir alltmer kontrollerande. Han ifrågasätter varför hon kommer tio minuter senare hem från arbetet än vanligt. Han börjar hämta henne efter jobbet varje dag.

Han kontrollerar hennes mobiltelefon. Hon upptäcker att hon hela tiden måste förklara sig och försvara sig.

Hon talar allt mindre med sina släktingar. Han är ju så kritisk mot dem.

Hon känner hans underliggande aggressivitet. Han undrar vad hon säger till sina väninnor om deras förhållande.

Hon tackar nej till en fest med väninnorna. Det blir enklast så. Och ljuger om anledningen för väninnorna.

Så småningom blir hon alltmer isolerad. När hon någon gång talar med sin mor, sina syskon, eller någon väninna, ägnas allt mer tid åt att försvara sin man mot deras angrepp på honom. Om de överhuvudtaget har förstått vad som händer.

Han nedvärderar henne, talar föraktfullt till henne och talar om hur oduglig hon är.

Hennes isolering gör att hon har svårt att hålla kritiken ifrån sig. Hon införlivar hans sätt att se på henne i sitt eget sätt att se på sig själv.

Hennes anhöriga och väninnor ifrågasätter alltmer relationen. Men hon försvarar honom och ser till de positiva stunder de också har. När han är varm, omtänksam och de är nära varandra.

När första slaget kommer sker det inte som en blixt från klar himmel. Det har varit en process innan.

En process där kvinnan, som från början oftast har varit stark och inte psykiskt avvikande, har börjat att brytas ner. Hennes självkänsla har försvunnit, hon har känt hans aggressivitet och hållit igen sina egna behov.

Hade han slagit henne från första början de träffades hade hon med stor säkerhet då lämnat honom. Men han har brutit ner hennes självkänsla successivt.
Efter misshandelstillfällena försonas de. Han tröstar henne. De håller om varandra.

Det skall aldrig hända igen.

Han klarar sig inte utan henne, säger han. Och hon tänker på hur svårt han har haft det i livet och hur han behöver henne.

De åker på semester tillsammans.

De är lyckligare och har det bättre än någonsin förut. Ändå sitter det hon varit utsatt för kvar i henne.
Hon fortsätter att skydda honom inför omgivningen.

Hon bagatelliserar misshandeln och vill inte stå för polisanmälningar hon gjort när grannarna ringt efter polisen. Angrepp på honom blir också angrepp på henne som väljer att stanna kvar i förhållandet.

Hon införlivar även hans argument i sig. Hon kan faktiskt vara väldigt provokativ. Hon hade ett delansvar i misshandeln. Och han har ju aldrig slagit barnen.

Det kanske t o m har hänt att hon har provocerat fram misshandeln. Hon vet att det brukar vara lugnt tiden efter ett misshandelstillfälle. Så slår han mig idag hinner blåmärkena försvinna till om 14 dagar när jag skall hålla det där föredraget på jobbet.

Han växlar mellan värme och aggressivitet. Och växlingarna kan gå sekundsnabbt. Det skapar förvirring i henne. Omgivningen kan ha svårt att förstå varför hon är så tyst och tråkig på bjudningen med en så charmerande man.

Han kan då ha misshandlat henne strax innan gästerna anlänt.
Våldet ökar.

Det blir tätare mellan misshandelstillfällena och våldet blir kraftigare. Han säger efter våldstillfällena att hon får honom att tappa kontrollen över sig. Hon försöker ändra på sig. Han kanske har rätt. Och det har ju hänt att även hon slagit på honom och kastat saker.

Han säger att hon är en dålig mor.

Och hon har varit i kontakt med psykiatrin också när hon mått som sämst. Hur skulle hon klara sig utan honom? säger han. Hon undrar själv hur hon skulle klara sig.

Men den största anledningen till att hon inte lämnar honom är nu rädslan för att våldet då skulle öka än mer.

Han säger att han tappar kontrollen när han slår. Men han kan rulla ner persiennerna innan misshandeln startar för att inte grannarna skall se. Han kan undvika att slå på kroppsdelar där blåmärkena syns. Han slår inte ihjäl henne. Han slår med kontroll.

När slutligen konsekvenserna blir för stora, ofta för barnen, och kvinnan fått hjälp och stöd och kraft att bryta sig loss, kan mannen börja förfölja henne. Han skall ta livet av sig. Står utanför hennes port. Hotar henne. Sprider rykten om henne.

En del sant – har man levt samman många år med någon finns det saker att berätta – och en del osanning, överdrifter och vantolkningar. Kvinnan upptäcker att hon kan förebygga hot ibland om hon förekommer honom och ringer först till honom.

Ibland när hon inte hört något från honom på flera dygn kan skräcken bli för stor. Vad kommer att hända? Hon kan då ringa honom för att förekomma det hon räds skall hända. Dessa kontakter kan senare vändas emot kvinnan i en eventuell rättegång.




”Den kvinna som blir slagen på första träffen går oftast, och dessutom ringer hon kanhända runt till hela bekantskapskretsen och meddelar vilken idiot den där mannen som slog henne var. Den kvinna som lever mitt i misshandeln, och som blir slagen av en man som hon älskar/har älskat, går däremot inte och hon lägger skulden på sig själv för den misshandel hon utsätts för. Kvinnojourerna ger ofta rådet att kvinnor skall gå vid första slaget och det rådet står man fast vid. Även om man är medveten om att det inte är enkelt. Verkligheten är sån att när första slaget kommer är misshandelsprocessen redan långt fortskriden. Sakta men säkert begränsas kvinnas livsrum, mer och mer krymper hennes utrymme, både för yttre aktiviteter och inre självkänsla. /…/ Rådet till kvinnor att de ska gå vid första slaget borde kanske därför bytas ut mot ett råd att gå första gången han försöker begränsa hennes livsrum. När man fört resonemanget så långt känner många kvinnor att om de skulle ha följt det rådet så skulle de inte haft några relationer!”

Vad är det med mej... Ibland så är jag bara för naiv!!
Nåja... Man ska gå på många nitar innan man lär sej antar jag...

Sanningen...

Jag mår bra, känner mej stark..
Tråkigt slut men tålamod och hopp har jag haft!
Ingen ska säga annat...
Nu så får man bara ta nya tag och kanske prioritera om i livet!!
Viktigast är ju ändå trygghet och glädje och kärlek.
Jag tror att det är en tuff resa framför mej men jag har redan gått igenom
förlusten av min bror och inget, inget i världen kan vara värre...
Så nu är jag lite härdad antar jag!
Jag börjar förstå mitt värde!!
Jag är värdefull, älskvärd och absolut värd att få veta det!!

"även om du tog tillbaka allt som du har sagt, även om du grät och sa;
jag har aldrig kännt så här,
även om du sa; jag kommer alltid älska dej, skulle de inte spela
någon roll.
Även om du lovade att ändra dej och bli normal, även om du sa förlåt
för allt som du har gjort,
skulle jag aldrig se åt dej igen jag svär.

Du får stå kvar... För jag går nu, ja jag går nu och jag är STARKARE än du
det har jag lärt mej nu!!!

Take good care of you.....<3

En tanke....fin!!

Det är nu som livet är mitt.
Jag har fått en stund här på jorden, och min längtan har fört mej hit, det jag saknat och de jag fått.
Det är ändå vägar jag valt, med förtröstan långtbortom orden, som har visat en liten bit, av den himmel jag aldrig nåt.

Jag vill känna att jag lever, all den tid jag har,ska jag leva som jag vill.
Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till.

Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova. Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar.

Jag vill leva lyckligt för att jag är jag, kunna vara stark och fri, se hur natten går mot dag. 
Jag e här och mitt liv e bara mitt, och den himmel jag trodde fanns, skall jag hitta där nånstans.......