Ingen kan förstå, ingen kan ana...
Jag vet att det inte är så här man ska må,
det känns som det börjar bli en vana.
Vad gjorde jag för fel?
Är jag ens ansvarig till viss del?
Ingen kan ändra på det som var igår,
men alla i framtiden lycka spår...
Vore det inte enklast att bara vänta på dessa "bättre" stunder,
och bara undvika att i allt kaos fortsätta irra rundor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar