Time goes by....
And every day is one step further away, or is it a step closer?
Who knows...
Jag känner lycka och sorg samtidigt eller åtminstone är det snabba vändningar.
Säkert så att alla känner av livets ups n´downs,
men jisses jag kastas mellan hopp o förtvivlan.
Jag pendlar mellan bergstopp och djupaste dalen..
ÄLSKAR dagarna då jag är på topp men fruktar dagarna då dalarna infaller.
Kan inte livet jämnas ut och vara mer stabilt snart?
Väntar jag förgäves?
Jag har hopp och det kan ingen ta ifrån mej, men ibland glömmer jag att hopas och då trillar jag rakt neer i ravinen...
Alltid lika lång väg upp!
Jag tänker ha mina förhoppningar och de kan ingen ta ifrån mej..
Framtiden blir ljus!
"Det är klart jag mår bra-(jag ljuger så bra)"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar