Playing with fire

Jag blev bränd.. Första gradens brännskador och läktiden var lång.. 

Ärren försvinner nog aldrig. 

Tiden gick och hoppet lämnade om att våga gå nära elden igen..

Men så plötsligt finner man en eld som man vill gå nära och man minns hur ont de gör, men man minns oxå den underbara värmande känsla en eld kan bringa en frusen själ. Så av outgrundlig anledning går man återigen nära.. Självklart så bränner man sig! 

Varför skulle jag gå så nära?! Vad trodde jag?! Att elden skulle göra mindre ont denna gång?! Knappast.. 

Naiv och dum må jag vara.. Men en dag kommer elden bara värma gott och skadorna kommer säkert varit en rik lärdom men just nu svider mina brännskador.