Höga berg och djupa hav, de e mina drömmar gjorda av!
Tänk att toppar och dalar kan ligga så nära varann..
Tyvärr har jag numera problem att hantera när "topparna"
infinner sej, jag njuter inte av dem utan fasar konstant för när den kommer
"dalen".
Jag måste lära mej att njuta av de som är bra!!
De varar ju inte för alltid så det är så dumt att slösa tiden på oro!
Men varför kan man inte styra känslorna som man vill?
Jag VET ju egentligen vad som är rätt i teorin,
varför kan jag inte föra över det i praktiken?
Nu blev det som vanligt mest pladder...
Men som Bengtzing sa;
E' det fel på mej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar