Ojojoj... De far runt i huvudet på mej...
Hjärnspöken har blivit en plåga...
Man kan inte ha kontroll på andra,
man får ha kontroll på sej själv!
Men de svåra i detta är ju givetvis, att
man måste lita på någon annan!
HUR?
Hur hittar man tilliten?
Kan en människa som blivit djupt sårad
någonsin igen hänge sej och lita på en annan
människa?
Det är svårt... Man är på sin "vakt" hela tiden
och minsta avvikelse, tas direkt som ett svek!
Onda aningar blir sanningar i huvudet, detta
är mina "hjärnspöken" som tyvärr sammarbetar
med min kvinnliga intuition...
Och tillsammans växer dem ihop till en (för mej) verklighet!
Och jag är tillbax på ruta 1, utan tillit!
HATAR denna ovisshet och chansningar som
livet går ut på...
Man måste göra val i livet och man vet aldrig
(förren det är försent ) om man gjorde rätt eller fel..
Jag tror att jag måste lägga av och chansa!!
Vad?
Hur?
Varför?
Vem?
När?
Jaaa.... Mina tankar e krångliga o sårar säkert
mej själv mest....
Du skriver; "Onda aningar blir sanningar i huvudet, detta
SvaraRaderaär mina "hjärnspöken" som tyvärr sammarbetar
med min kvinnliga intuition.."
Som jag håller med dig! Har själv genomgått detta för jag tror två år sen.
Mina misstankar som samarbetade med min kvinnliga intuition blev till sanning. Jag hade rätt och blev sviken. Att hitta tillit igen är bottensvårt, men jag tror jag är på rätt väg nu. Fallgropar finns eftersom livets väg är gropig.
Att lita till sig själv först är första steget. Hoppar man detta är det kört...
SvaraRadera*kärlek*