Jaa...vad ska man säga...?
Ilska, frustration, hat, kärlek, brustet hjärta, förlorat hopp, sviken, lurad och trampad på!!!
Känner mej i övrigt ok.....
:´-(
Jag kan inte ens beskriva alla känslor som brottas inom mej och jag vet inte var jag ska bli av känner att jag vill krypa ur min kropp och bara låta allt skit stanna där inne....
Hur länge orkar jag?
Hur länge står jag ut?
Hur länge ska jag vänta?
Ska jag ens vänta?
Vad väntar jag på?
Mina nerver ligger utanpå och jag har alla taggar utåt och känner mej matt av allt!!
Kan jag inte bara gå i ide och vakna upp och allt är löst och bra?!
Where did I go wrong?
What the hell is going on?
If only I could turn back time... There are lot´s of thing I wouldn´t do, like sit around always waiting for you....
My heart is saying fool forgett him...
My head is saying let go..
I´m not the one who always knows what to do...
Sviken....av många....på samma gång!
Funderar på om det kan vara så att mina nära är osäkra för att jag är svag för en gångs skull?
Jag är alltid stark åt andra och finns där, de som nyttjat detta finns ej att finna nu....
Jag är inte stark nu jag behöver tröst , stöd och massor av hjälp!!
Vill ej ha medlidande...det är inte synd om mej!!!
Har bara inte varit klar förren nu! Jag är vaken och ser helt klart! Men oj vad det svider i mina ögon...Samvetet svider, hur har jag kunnat blunda?
Jag måste skärpa mej och aldrig mer lita blint på folk...
Oärliga människor svider i mitt hjärta...vill hjälpa men ... jag har inte kraften längre...
Hjälp er att hjälpa er själva! Finn er inre kraft, för min kan ni inte längre ta av !!
Jag är i tusen bitar nu.....kan nog aldrig pusslas ihop helt igen....Vissa bitar kommer att saknas och inte gå att få ihop! Tyvärr för jag ville ha ett helt <3
men det är och förblir trasigt.....
Och just nu blöder det och gör såååå ont!! men det kommer väl en skorpa på såsmåningom, och då kanske man ibland kan glömma och kanske vara glad en stund....
VAD HAR JAG GJORT!!??
FÖRTJÄNAR INTE JAG LYCKA!!?
KAN INTE JAG FÅ SKRATTA!!?
VARA NÖJD!!??
TRYGG!!??
VAD JAG VILL.....?
KAN INTE JAG FÅ SKRATTA!!?
VARA NÖJD!!??
TRYGG!!??
VAD JAG VILL.....?
MIN ÖNSKAN BORDE FÅ FINNAS,EXISTERA OCH BLI SANN!!??
Hade jag inte mina älskade barn och mitt arbete hade jag gått under för länge sedan!!
Men alla säger så käckt:
"Du klarar det du är stark"
"Det som inte tar kål på en stärker"
"Det blir bättre, allt löser sej"
"Finns här om det är något"
"Bara tänk på dej själv och barnen"
"Vill du vara fri...?"
"Du kommer att må bra sen..."
Kanske det är så..men hur vet man?
NÄR vet man?
Vill ha facit och tjuvkika så jag kan bli lugn och ta allt med ro och leva nu....
Jag lever i ett vakuum emellan livet!!!
Vill börja på det..... VIll inte ödsla med tiden....
Ja det blev en massa svammel....
Men jag är SÅRAD!!!
Carola, jag känner inte dig så väl, men vet vem du är, min svägerskas svägerska. Men det du skriver går rakt in i hjärtat på mig, du är otroligt begåvad och speciell. Jag känner din smärta och utmattning men på samma gång känner jag också din energi som spruddlar ut från min data. Jag känner ingen oro för dig och din framtid, du har så otroligt mycket att erbjuda alla som står dig nära, du måste ta åt dig av att du har en otrolig påverkan på alla runt om dig. Jag vet inte vad som hänt dig och din familj, men det är ju inte så svårt att räkna ut.
SvaraRaderaOm du bara vill komma iväg till folk som inte känner dig så är du alltid välkommen upp till oss i Helsingborg, vi är här på midsommar om du inte har några planer.
Kram Liselott
Alltså helt ärligt. Skit bra att du skriver av dig, men faktum är att livet börjar inte leva sig själv. De får DU göra själv. Allt är tungt i början och man känner att allt går fel, och allt vore kanske bättre om man bara ock och ställde sig där framför bilen eller vad man nu har för önskemål, men ännu ett faktum, de är bara en tids fråga innan man börjar se ljus punkterna i sitt liv igen. De är bara en tidsfråga innan du börjar märka att uppförsbacken faktiskt har ett slut !
SvaraRaderaJag vet att jag också känt som du, därför kan jag därför såga såhär för så är det. jag valde den fega självdestruktiva vägen, men med lite hjälp och lite stöd så ser man helt plötsligt en dag att allt faktiskt kan bli bättre, hur långt ner i skiten man än är för tillfället.
Tyvärr så håller jag med de du skriver, att de är inte synd om dig, de är inte synd om någon. Allt händer av en anledning, och tro mig, allt har en mening ! Så allt detta skit du känner nu, kommer du se tillbaks till senare och tänka herregud, var de verkligen jag som lät mig känna mig så svag och hjälplös på grund av en sån grej..
Nu har jag skrivit en roman här till dig, vill inte att du tar de på fel sätt, utan gärna på rätt sätt.. Du har många runt om dig om vill hjälpa du måste bara visa att du vill ha hjälpen så "löser allt sig "
Börja leva, och sluta se på allt som är jobbigt, du missar allt fina som händer ! =)
Love ya sis !
" Du vet de löser sig, de gör de alltid, de fixar sig till slut " ;)