SÖNDAG.....

Sitter i soffan , med lurar i öronen och lyssnar på div. smörsånger på Spotify...
Inte för att man blir så himla mkt gladare, men ibland så kan det kännas skönt att höra låt-texter som man kan referera till.

Speciellt när man tror att man är ensam i världen att känna så här och att man kanske inte kommer att överleva...
Det vet jag att jag gör och jag vet att det blir ljust i slutet av tunneln, men det är nog långt kvar så ibland så stannar man och funderar på att ge upp!!

Men jag har ju kämpat hela livet så varför ska jag sluta plåga mej nu,
eller varför ska jag inte se till att jag får stopp på detta elände som drabbar mej om och om igen....

Jag tycker inte synd om mej själv det är inte alls så!!
Jag vill inte tro egentligen men ibland funderar jag över om det kan vara så att man förtjänar sitt öde...?
Har jag då varit hemsk i ett tidigare liv?
Eller i detta?

Kan verkligen inte komma på något som jag gjort som skulle rättfärdiga mitt elände...

Kanske är det så att jag är stark nog att klara av de tuffaste prövningar man kan finna ut till en människa?
Så jag kanske ska testas hela min tid på jorden....?
Men jag känner mej inte stark alls just nu...

Känner mej
liten.
Ensam.
Hjälplös.
Värdelös.
Oälskad.
Otillräcklig.
Hemsk.
Svag.
Kluven.
Arg.
Sviken.
Lurad.
Bitter.
Avundsjuk.
Ful.

Men vad ska man göra....?

Jo, hålla skenet uppe och låtsas vara:

• Stor


• Fullbokad


• Hjälpsam


• Värdefull


• Älskad


• Tillräcklig


• Bra


• Stark


• Hel


• Glad


• Lycklig


• Snäll


• Go´


• Livsnjutare


• Vacker


• Fin

Men ska man inte skådespela så får man verkligen intala sej att det är sanning så att man till slut tror på sina egna lögner...

Jag har ändå levt på dem i över 10 år... (såklart fina minnen oxå) Men det är så svårt att ta fram dem när man blivit så sårad av de hårda stunderna...

ORD sårar så otroligt mycket......

En smäll ömmar ett tag men de går över, en psykisk smäll är rent ut sagt förjävlig!!!

Den gör ont även 10 år senare.....

Nu ska jag försöka att sova och hoppas att nästa vecka är/blir den då mina önskningar slårin....

Ska bara komma på vad jag vill att de ska vara.....

Nu klingar ironiskt nog; "All by my self, don´t wanna be...."-

i mina lurar.....

Jaa.... Ingen vill väl vara ensam, men alla vill väl vara lyckliga och leva ett värdigt och roligt liv med vänner/nära och kära?

Vill se ljust på framtiden och leva i samtiden och bara försöka glömma dåtiden.....

Vill inte titta bakåt mer....

Lämna sorgerna som var, allt jag inom mej bar tillbaka till igår. Och när jag faller ner i mörker, och det är tystnaden som rår, då e det svårt att säga nej till allt som drar i mej tillbaka till igår..

När alla tårar tagit slut, och när stormen ridit ut, det sägs att tiden läker sår men minnena dem når tillbaka till igår!

Jag måste öppna mina ögon, nu är det tid att jag förstår, ibland kan dåtid bli till nu, den som ändrar det är jag tillbaka till igår.

Jag kommer veta vad jag har, vad är borta vad finns kvar....

Men tomheten fylls upp igen och styrkan kommer tillbax......

Det sägs att tiden läker så men minnena de består.......