10 år....idag...
Ja vad ska man säga, jag känner mej misslyckad!
I 10 år har jag hoppats och trott, kämpat och förnekat sanningen!
Jag har inte förren idag insett hur sned din verklighetsuppfattning är..
Du tycker nog att det är din sanning, väljer att tro det (i annat fall är du en mycket elak människa) och fortfarande vill jag tro gott om månniskan!
Men lilla vän du måste få hjälp så att du ser en dag!
Ser att en familj krossats pga av dina handlingar, flera liv skadats pga ditt sätt!
Vi är 3 st hemma som mår dåligt av olika anledningar och jag främst för att jag velat så länge att du skulle se...
Se vad du gör mot oss..
Jag har kämpat så otroligt hårt för att du skulle förstå och inse att det skadar mer än för stunden, att vi är ärrade och att vi har sorg.
Sorg att vi förlorat och måste ge upp dej, sorg att vi (jag) inte insett det tidigare.
Men känslan jag har som tar mest plats i mitt hjärta nu är medlidande..
Jag tycker synd om dej...
Empati..
En obekant känsla för dej min vän...
Jag lever numera efter mottot;
"Rädda vad som räddas kan"
och det är riktat enkom till mina barn.
De måste få en sann verklighet att växa upp i.
De måste trygghet
De behöver en mamma som vågar/orkar ta sej tid med dem
De behöver framförallt en mamma som finns i många år till...
Jag behöver bli stärkt i mej själv! Jag har lång väg framför mej med att arbeta bort mitt medsjukliga beteende...
Jag har blivit skadad och tyvärr normaliserat saker som INTE är ok!
Jag bagatelliserar saker som ingen normal människa skulle göra...
MEN jag inser det iallafall nu...
Så jag kan jobba med min medsjuka.
Jag hoppas att du inser en dag..
Att du kanske kan förklara för mej...
Jag hoppas att du kan bli botad/frisk.
Öppna dina ögon och börja om och gör det rätt! Se felen!
Lycka till vännen...
Good for you ! =)
SvaraRadera