Detta är fruktansvärt att genomgå..
Blicken jag mötte i fredags var totalt kall/tom.
En människa som jag inte ens längre kände medlidande med..
Såg bara elak ut, hatet mot mej lyste starkt!
Jag har ju inte gjort annat än försökt att rädda mina barn och få honom att förstå!
Han måste ju få hjälp!
Varför blir JAG då den onda i hans ögon?
Hur kan en moder bara blunda och försvara och ljuga trots att man vet...Jo förmodligen för att hon vet att det är hennes fel...det är hon som låtit honom växa upp i en sådan miljö, så att han tror att det är det rätta!
Jag gör nu såhär för att markera dels för mej och honom men framförallt för mina barn som ALDRIG ska få tro att det är så man beter sej...
Kärlek ska inte göra ont och kuva en människa..
Kärlek ska vara sväva på moln och jämnlikhet.
Man ska känna ett inre lugn, inte en inre stress/oro konstant.
Mina barn är underbara människor och jag kommer att fortsätta ödsla all min kärlek på dessa 2 underbara barn , som ska bli omtänksamma, självständiga, trygga och kloka människor.
Oroar mej för hur utgången blir imorgon...
Idag är det exakt en månad sedan vi hade kontakt...
Ska sova nu så att jag orkar med allt imorgon...
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar