Carolas tankar...

Behöver jag ens ord till denna bild?

Mina fina underbara sötnosar <3

Som jag älskar så mycket och så innerligt att mitt hjärta blöder för vad jag låtit dem genomlida.

Jag har väl aldrig riktigt förstått, eller så ville/orkade jag inte förstå,

men ändå så har jag (och gör fortfarande)

levt/lever med den ständiga känslan "dåligt samvete"

som min trogna följeslagare...

En doktor sa en gång till mej att det är världens mest onödiga känsla,

och det måste jag vara beredd på att hålla med om, men ändå lyckas jag inte döda den!!

Jag ska verkligen kämpa nu för att den ska försvinna och jag ska göra allt i min makt

för att reparera alla skador som skett!

Jag önskar att jag från början insett att JAG har inte förmågan att förändra andra,

jag kan bara förändra mitt eget öde...(till viss del).

Jag måste skapa min egen lycka och jag måste få göra som jag vill!

Jag måste skapa en trygg plattform för mej och för mina barn att växa upp i...

Jag har insett till fullo och nu börjar min tuffa resa mot målet...

Det är jobbigt..

Det är hårt..

Det är så att man vill ge upp ibland..

Det är frustrerande..

Det är irriterande..

Det är ilska... Det är Hat...

Det är sorg...

det är uppgivenhet...

Det är motgångar och smällar...

Det är kämpigt och tufft...

Men jag MÅSTE tro på att när jag kommit upp så är det frid!

Då blir det lugnt

Då finns det trygghet

Då lyser solen starkt

Då kan lyckan komma

Då finns det kärlek

Då finns det tro på livet

Då finns det skratt

Då kan man hantera en motgång ( för d kommer alltid nån)

Jag måste tro, för att klara av måste jag tro....

Jag vill veta, men gör man det någonsin...?

Tar man någonsin ett beslut grundat på att man VET hur utgången blir...

Nej, det kan man inte...

Magkänsla och förstånd, det är vad jag går på!!

Drivs av kraften från min inre längtan efter frihet och lycka och trygghet!

Det är nu som livet är mitt

Jag har fått en stund här på jorden

och min längtan har fört mej hit

det jag saknat och det jag fått.

Det är ändå vägar jag valt,

i förtröstan långt botom orden,

som har visat en liten bit,

av den himmel jag aldrig nåt.

Jag vill känna att jag lever,

all den tid jag har.

Jag vill leva som jag vill

Veta att jag räcker till.

Jag vill leva lyckligt

för att jag är jag

kunna vara stark och fri

se hur natten blir till dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt

och den lycka jag trodde fanns

skall jag finna någonstans.

Och ge upp finns inte längre med i mitt vokabulär....

KÄMPA TILLS JAG SVETTAS BLOD OM DET SKA BEHÖVAS!!!

Jag KAN,VILL och SKA