Tomhet...

Så känner jag nu...
Kan inte sätta ord på känslorna...
Känslan av en ångest som inte finns annat än som bakgrund till allt det andra som ständigt pågår.
Anpassning till utplåningens gräns.
Leva i nuet av tvång och att försiktigt ta ett steg i taget och ändå inte
veta var avgrunden finns.
Handla i blindo.....

Tystnaden är våld.
Tystnaden är våldets fortsättning,
fast med andra medel.

Jag trodde/hoppades gott om dej.
Du trodde ont om mej.
Trots att jag alltid varit dej trogen, misstänker du mej alltid.
Trots att ditt våld återkom igen, och igen, valde jag att
förlåta, förstå, trösta, bygga upp det som gått sönder.

Har försatt mej själv i andra hand under en alldeles
för lång tid!
Har urskuldat dej i mitt inre..(stress,alkohol,eländig barndom,dåligt självförtroende)
alla dessa ursäkter gav dej ansvarsbefrielse,
men minskade/minskar inte min smärta!!
Har kämpat med att försöka finna svar..
Letar efter en nyckel....någon sorts ledtråd till en ingång.
Eller är det en utgång?

När kärleken inte går att skilja från smärtan
finns inte heller någon begriplig helhet..
Bara spillror....

Smärtan går så djupt att inga ord finns...

Det är inte slagen, våldet, hårda orden eller dina
elakheter som gör mest ont...
Det är tiden däremellan...
de knappt märkbara,
men ständigt närvarande.
De outalade.
En konstant gnagande känsla av oro/ångest/skräck
som blivit min verklighet i vardagen, utan att jag varit medveten om den..
Jag har varit bedövad!!





Jag sjunker ner mot botten,
Jag kämpar hela tiden för att komma upp,
Jag måste upp till ytan.
Ibland är jag nästan där och ser ljuset,
Ibland är jag helt nere och rör botten,
Ibland har jag lust att ge upp, och sluta kämpa,
men jag måste upp och få luft.
Jag når ytan, andas in.
Men sen drags jag bara ner igen.
När skall jag få komma helt upp på land?


Du har lärt mej mycket
om svartsjuka och hat
om att bli undergiven och lyda
om att bli slagpåse
om att vara en ägodel utan pris
om att jag är ingenting utan dej
Det enda jag ville lära mej var kärlek och ömhet..


Men jag ska inte låta mej besegras...
jag ska vinna sista striden...
Jag har en lång väg att kriga framför mej,
säkert massor av år för att läka,
men jag ska bli en vinnare en dag!!!